Vi måste värna om vattnet

Vattnet på jorden är förutsättningen för allt liv.

Dessvärre är vatten inte bara ett livsmedel. Vattnet är även en tranportled för en stor del av de varor som vi dagligen konsumerar, vatten är det mest använda rengörings- och lösningsmedlet, och vatten används för att transportera restprodukter av olika slag. Ibland sker detta avsiktligt, som i avloppen, och ibland oavsiktligt, som när regnvatten sköljer bort rester av konstgödsel och bekämpningsmedel från fälten, och dessa rester hamnar i sjöar och hav.

Vattnet är dessutom en viktig biotop, och hem för ett stort antal djur och växter. Det intensiva användandet av vatten i många olika sammanhang sätter en stor press på livet i vattnet, och livsmiljön i hav och sjöar försämras drastiskt. Detta är naturligtvis illa nog, men allra allvarligast är ändå det hot som detta utgör mot människan. Om vi inte har tillgång till rent drickvatten, och inte heller till vatten för bevattning av odlingar, så kommer mänskligheten att försvinna.

Vi svenskar måste göra vad vi kan

Det sägs ibland att Sverige är ett litet land, vars ansträngningar inte gör någon skillnad i jämförelse med jättar som Kina och Ryssland, där miljötänkandet i dagsläget verkar vara satt på undantag. Men det är viktigt att vi i Sverige gör allt vi kan, och det av flera skäl.

För det första är Sverige ett rikt land, och tjänar av denna anledning som föredöme för många andra länder. Det vi gör kommer de att ta efter, i många fall helt på eget initiativ.

För det andra är svenskar duktiga på entreprenörskap och innovationer, inte minst när det handlar om teknik på miljöområdet. Ju fler som anstränger sig för att hitta miljövänliga lösningar på olika problem, desto bättre för vår planet.

För det tredje så är miljöproblemen globala, och därför måste alla hjälpas åt. Bara i Bohuslän sköljs 5000 kubikmeter skräp i land varje år. Mycket av detta kommer långt bortifrån. På samma sätt kan det skräp som kastas i havet i Sverige flyta i land någon helt annanstans. Därför är det viktigaste att så mycket som möjligt görs, inte vem som gör det.